Kalkberget naturreservat

Man skulle kunna tro att man är på Gotland eller på Öland när man står på Kalkberget och tittar ner bredvid stigen. Hela bergryggen, som är 30 – 40 meter hög och 1,2 km lång, består av urbergskalksten.

På ett så ogästvänligt underlag, i hetta och torka, trivs egentligen inga växter. Men de som otrivs minst är de som tål kalkhalten (kallas basisk bergart, har högt ph-värde). Här växer både grusslok, fältmalört, blodnäva, murruta och vit fetknopp. Du kan också få se flera olika mindre vanliga fjärilsarter, med så poetiska namn som hedpärlemorfjäril, mindre blåvinge och silversmygare.

Och har man tur kan man få se en hasselsnok pila iväg mellan trädrötterna. Den är ovanligast bland våra ormar.

Den sällsynta alvarplacodlaven, Squamaria gypsa- cea, finns här, känd från enbart ett tiotal lokaler i Sverige, alla på Öland och Gotland, förutom på Kalkberget och på närbelägna Egelsholm.

Syftet med Kalkbergets naturreservat är främst att bevara den för regionen ovanliga floran och faunan som gynnats av den speciella topografin (terrängförhållanden) och berggrunden i området. Vidare syftar reservatet till att besökare skall få tillgång till ett intressant besöksmål med rika natur- och kulturupplevelser. Spåren efter det gamla kalkbrottet i bergets nordöstra del skall samtidigt ge besökarna kulturhistoriska upplevelser.

Lär mer här.

Vägbeskrivning:  1,5 km efter Mörköbron svänger du höger mot Oaxen. Efter 600 m passerar du Idala café och Mötesplats. Du fortsätter vidare och svänger vänster mot Egelsvik. Följ vägen ca 1,1 km till mindre reservatsparkering och reservatsinformation på vänster sida. En vandringsled har markerats uppe på berget.

I nordöst finns ett gammalt övergivet kalkbrott, med en trappa för att besökare lättare skall kunna ta sig upp på berget och beundra utsikten.

Bra plats för vinterfågelskådning – här ses ofta havsörn.

Snart kommer det också en karta här!